Jag tror jag helt ärligt kan säga att jag igår och i förrgår hade dem värsta dagarna i mitt liv so far. Jag kan ju ta det from the top. I torsdags var jag hemma hos Charlotte en sväng innan jobbet och hade det mysigt. Vid 4 skulle jag ta bilen ner till jobbet. Hoppar in i bilen och mitt knä låser sig. Alltså totalt låser sig! Kändes som att knäskålen hade hoppat ur led typ och jag kunde bara hålla vänsterbenet i 90 grader. Kan ju tillägga att jag kände mig ganska hjälplös då mamma och pappa var i Rom och Eric hade bortamatch. Som tur var, var Charlottes mamma hemma hos henne så hon och Challe fick kämpa med mig i typ 40 min för att ta mig från min bil till Charlottes mammas. Jag förstod ganska snabbt att akuten var min enda utväg. Som nära och kära vet så tycker jag inte sådär jättebra om sjukhus så jag kan säga att jag grinade ihjäl mig på vägen dit och väl där inne kan jag inte direkt påstå att jag var speciellt trevlig. Var på akuten några timmar och röntgade och så.. Knät lyckades tillslut lossna och jag fick med mig ett par kryckor och skall om några dagar på magnetröntgen. KUL.

Men dagen slutar inte där. . Jag och Charlotte åker till Hemmakväll för att hyra film, var där inne ca fem minuter och guess what? När vi går ut ser jag en parkeringsvaktsbil köra iväg och jag tänkte: "Nej säg nu inte att vi fått böter". BUT GUESS WHAT? Det hade vi fått. Och GUESS WHAT again? 700 kr..

Tar oss hem för att se film och ingenting fungerar varken projektorn, tv:n eller något annat.

Charlotte lånade denna kvällen min bil den kvällen för att ta sig hem eftersom jag ändå inte kunde köra.

Dagen börjar med att Charlotte kommer till mig gråtandes: Vem har dött var min första tanke? Men nej, icke sa nicke. Ingen hade dött. (som tur var) utan Charlotte hade krockat. Tur att allt var bra med min kära. Synd bara att bilen inte klarade sig felfritt.. Sånt som händer. Glad att inget hände Charlotte. But still. Kunde det inte hänt vilken annan dag som helst? Det kom som moset på korven, pricken över i:et.

Efter många timmar av olycka händer det värsta av allt. Jag ser att Molly sitter på soffkanten och gör något konstigt. Såg henne bakifrån sittandes så jag tänkte: Säg inte att hon kissar eller något. Men så märker jag att hon typ rör sig upp och ner med huvudet. Och förstår då att hon försöker få upp något ur halsen. Jag kan säga att hon kunde inte andas, hon hostade inte eller någonting och ögonen var bara helt stirriga så jag fick panik och tryckte på magen och tryckte ner fingrarna i halsen på henne och efter en stund(kändes som en evighet) så kom det upp något äckligt men hon fortsatte. . Jag skrek och grät och jag tänkte verkligen att när som helst ramlar hon ihop och dör. Usch. Värsta jag varit med om. Ringde Erics föräldrar och dom kom hit vilket var otroligt skönt. Molly mådde bättre senare men det var riktigt hemskt och det är helt sjukt vad Molly betyder mycket för mig.

Kan ju tillägga att som avslut på dessa dagar beställde Eric Thaimat till mig på kvällen.. Äntligen kan jag slappna av tänkte jag. Så Eric gick och hämtade maten och kom hit med den. Ni tror inte att de skickade helt fel mat då eller? Varför inte tänkte jag? Varför inte skicka fel mat när allt annat ändå är fel?

Jag fick min thaimat tillslut iaf så även denna sagan hade ett lyckligt slut.